det postdigitala manifestet

“Radion förankrar oss här och nu”

Jenny Damberg: “Radion förankrar oss här och nu”
Radiokrönika i Dagens Nyheter, 2009-10-11.

Jag sitter i en fjädrande rottingfåtölj i en vissnande biergarten vid Hackescher Markt i Berlin. Mina hörsnäckor stänger ute gnisslet från gula spårvagnar, barens Bob Marley-best of, förbiskramlande pendeltåg, nio blandeuropeiska studenter i virkade mössor som tuggar currywurst och pommes frites. Jag borde kanske lyssna på dem i stället, prata med någon?, men jag sitter här och lyssnar på radio och känner mig fullt tillfreds.

Jag tar del av staden. Så här låten den.

Just nu som en rövarragga där jag uppfattar “die Mauer”, något om bingo och raden “barn utan framtid”. De plöjer mer Ace of Base än vad någon bosatt norr om Rügen uppfattar som normalt, men över lag är det inte väsensskilt från Stockholm, Skiathos eller Krakow. Paneuropeiska favoriter som Lady Gaga, Black Eyed Peas och Eros Ramazotti. På nästan varenda kanal diskuteras Barack Obamas tilldelning av Nobels fredspris. De verkar förvånade. Precis som resten av världen, får man förmoda.

Jag vrider alltid på radion i mobilen när jag är på en ny plats. Tjugo zapp på FM-bandet, det ger en omedelbar hemmastaddhet; så låter det här, jämfört med vad jag är van vid. I nyutkomna flamskriften “Det postdigitala manifestet” skriver Rasmus Fleischer, samtidshistoriker vid Södertörns högskola och en av grundarna till Piratbyrån, om den här upplevelsen. Fast förlagd till förfluten form: “oavsett kanal kunde lyssnaren känna sig säker på att dela gemensamma musikaliska referenspunkter med en någorlunda stor grupp av andra lyssnare.”

För tillfället, med det sätt som mediebolagen av olika slag (skiv-, radio-, etc) är organiserade, är det som sagt snart sagt en alleuropeisk gemenskap det handlar om.

Men vad händer med de här strukturerna när det absoluta överflödet inträder? De vittrar, förutspår Fleischer. I musikläggarnas ställe träder olika varianter av massans visdom.

En sortermekanism som då blir viktigare är själva platsen. Fleischer fantiserar om “en platsspecifik radio grundad på lyssnarstatistik från mobila enheter”. Liknande tjänster – som svenska City Sounds, som filtrerar musik utifrån vilken stad den har skapats i – finns redan, och kan mycket väl bli vanligare.

För även om radion är något vi har i fickan, med oss överallt, så kan den också ge en rätt oslagbar förankring i detta flytande allt; Just här, just nu, låter det så här.