Svarta marknader växer explosivt och omformar vår globaliserande värld i grunden. Så lyder tesen för Moisés Naím, redaktör för ansedda Foreign Policy, i boken Illicit.
Titelordet är inte helt lättöversatt. Bredare än “illegal”, innefattande inte bara det klart olagliga utan även det moraliskt förkastliga. Fem företeelser i fokus: handel med vapen, knark och piratkopierade varor, samt människosmuggling och penningtvätt.
Olika sidor av samma ekonomi, menar Naím, och ger sig in i fallstudier där han försåtligt blandar samman korten. “Den globala handeln i stulna idéer” får inbegripa både bluffmediciner som kostar människoliv på Haiti och indiska fabriker som fortsätter sälja aids-läkemedel till behövande efter att patentreglerna skärpts. Okritiskt återges mjukvaruindustrins fantasisiffror på hur många arbetstillfällen som skulle ha funnits om varje kopia vore auktoriserad.
I förbifarten slinker fildelningsnätverkens utbyte av binär information in sida vid sida med kommersiell försäljning av piratkopierade dvd – utan ett ord om hur tillgången till bredband i länder som Sverige har berövat de kriminella nätverken den senare marknaden. Det hade ju talat emot Moisés Naíms ambition att utmåla upphovsrättsintrång och slavhandel som delar av en och samma svarta ekonomi.
Vissa gråzoner ägnas dock mycket utrymme, exempelvis mellan trafficking för tvångsmässig prostitution och frivillig migration. Tankeväckande är också handeln med njurar: kriminell på vissa håll, laglig på andra, attraktiv för många fattiga, lätt att fördöma men svår att avgränsa från legitima organdonationer.
Vår tids dualitet är inte längre mellan östblock och västblock, inte heller Nord och Syd, ej ens västvärlden och islam. Nej, vår tids Andra är “svarta hål”, genomkorrumperade “svaga stater”. Perspektivet utmanar.
Lösningen? RFID-chips, biometrisk identifiering, internetavlyssning och övervakningskameror, så mycket det bara går! Bokens ständiga påpekanden om att skurkarna minsann gillar internetkaféer, webbmejl och kontantkort är en tydlig vink i linje med vad Thomas Bodström just nu går i EU-bräschen för.
Samtidigt kritiserar Moisés Naím “war on drugs” och tar ställning för avkriminalisering av cannabis. Lösningen är inte “brottsbekämpning”, betonar han, och sätter sitt hopp till NGO:s och branchsammanslutningar.
Illicit påminner inte så lite om den tidiga globaliseringskritiken – 90% alarmism, 10% försäkran om att vi nog ska klara biffen, bara den politiska viljan finns – men ur ett helgjutet uppifrånperspektiv.
RASMUS FLEISCHER
Moisés Naím: Illicit – How smugglers, traffickers, and copycats are hijacking the global economy (Doubleday)
(Recensionen publicerades i Arena, 2/2006.)